Siberian husky

Rasen är en medelstor arbetande slädhund med flytande rörelser där kroppsproportionerna förmedlar kraft, fart och uthållighet. Hanar är maskulina men aldrig grova och tikar är feminina men aldrig klena. Pälsen är medellång och hunden ska ge ett välpälsat intryck.

Färgen kan vara svart, grå, viltfärgad, sobel, röd eller vit och finns i alla nyanser och som enfärgat eller med vita markeringar. Mankhöjd för hanar är 53–60 cm och för tikar 51–56 cm. Vikt för hanar är 20–27 kg och tikar 16–23 kg.

Rasen har hög arbetsmoral, stor flockinstinkt och vänligt temperament. Den är mjuk, livlig, utåtriktad och uppmärksam. Vuxna hundar kan uppvisa ett värdigt och aningen reserverat beteende. Hundar som är skygga för människor, aggressiva mot andra hundar eller visar vakthundsbeteende är inte rastypiska.

Den kräver mycket motion, träning och stimulans. Det stora intresset för jakt försvårar hundens möjlighet att vara lös och ställer särskilda krav på ägaren.

Pälsen är dubbel, där underullen är mjuk och tät och täckhåren raka och ganska mjuka. Den är lättskött och badas vid behov. Pälsen fälls regelbundet och ska aldrig trimmas.

Siberian husky är en frisk hundras utan kända rassjukdomar. 

Nomadfolken i norra Sibirien var helt beroende av denna typ av hund för sin överlevnad. Rasens ursprungliga funktion är att spänd för släde förflytta lätt last i måttlig hastighet över stora avstånd. Senare började man använda rasen vid draghundstävlingar då man upptäckte dess snabbhet.