Italiensk vinthund

Italiensk vinthund är en kurvig liten vinthund med lång, vacker hals och högt buret huvud. Den är högbent och kvadratisk i kroppen. Rasen är den storleksmässigt minsta representanten i gruppen vinthundar.  Mankhöjd är 32–38 cm. Maxvikt 5 kg. Ryggen är lätt välvd med ett sluttande kors. Bakbenen är väl vinklade och får gärna visa de rastypiska S-kurvorna. Karaktäristiskt för rasen är dess dansande rörelser.

Den tunna huden är täckt med kort, fin päls. Den är enfärgat svart, skiffergrått och isabella i alla nyanser. Vita tecken får endast förekomma på tassar och bringa.

Den italienska vinthunden är en livlig, glad och positiv liten hund, som i dag främst utmärker sig som sällskapshund. Då hunden är ytterst finlemmad kan man lätt tro att rasen är bräcklig och lättskrämd, vilket är helt missvisande. Det enda man egentligen måste skydda den emot är just dess eget mod och livlighet, framför allt hos små valpar. Då kan man behöva passa särskilt så att den lilla valpen inte kasta sig oförskräckt utför soffor och andra höga höjder.

Den korta pälsen är lättskött och behöver bara badas vid behov. Rasen fäller väldigt lite hår. 

Rasen är relativt frisk och sund och det finns inga kända rasspecifika hälsoproblem.

Troligtvis härstammar denna eleganta hund från de egyptiska vinthundarna. Från vår tideräknings början har dvärgvinthundar avbildats på konstföremål och målningar i poser som klart förknippas med rasen; hundar med bakbenen indragna under kroppen, liggande hundar med de smala, finlemmade frambenen korslagda framför sig eller där ena frambenet är uppdraget.

Italiensk vinthund har tidigare använts till jakt på småvilt, och är utformad på kontinenten, främst i Italien, Tyskland och Österrike.