Canaan dog
Uppmärksam, krävande och trivs i värme
Canaan dog används i dag nästan enbart till sällskap och utställning. Enstaka individer tävlar i lydnad och agility.
Det finns fortfarande en stor variation av typ, storlek och färg hos canaan dog. Mankhöjd är 50–60 cm. Rasens maximala vikt är, enligt rasstandarden, 25 kg, men det förekommer att hanhundar kan väga upp emot 35 kg. Färgen är sandfärgad till rödbrun, vit, svart eller fläckig, med eller utan mask (svart teckning på huvudet).
Rasen har en mycket stark självbevarelsedrift och en stark motivation för att undvika alla typer av faror. Därför är det typiskt för rasen att vara försiktig gentemot främlingar och främmande situationer. Canaan dog har stark vaktinstinkt och det måste ägaren vara medveten om.
Pälsen är tjock och tät och består av två lager: täckhår och underull. Pälsen är lättskött och badas vid behov. Borstas vid fällning.
Canaan dog är en sund hund. Fall av höftledsdysplasi, HD, PRA (ögonsjukdom), patella luxation (lösa knäleder) och autoimmuna sjukdomar har observerats hos enstaka hundar i rasen.
Canaan dog härstammar från de vildhundar som funnits i Mellersta Östern i årtusenden. Rasen utvecklades på 1930-talet i dåvarande Palestina av Rudolphina och Rudolph Menzel som startade ett avelsarbete med halvvilda, så kallade pariahundar. Dessa hundar användes av beduiner som vakt- och herdehundar och var anpassade till miljön och det rådande klimatet.
Canaan dog är en av de mycket få hundraser som har anpassat sig till ökenklimat. Rasen erkändes internationellt 1966.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.