Borzoi
Kraftfull och elegant med stort behov av att springa
Här i Sverige hålls borzoi främst som en mycket trevlig sällskapshund. Rasen användes tidigare av den ryska adeln till hetsjakt på varg, räv, hare och i bland även hjort. Fortfarande jagas det med borzoi i Ryssland och andra länder. I Sverige är detta inte tillåtet och hundrasen får nöja sig med att jaga en attrapp på lure coursing (jakt efter konstgjort byte) under reglerade former.
En borzoi ska utstråla kraft, elegans och en aristokratisk ädelhet. Man imponeras lätt av dess storlek, silkeslena långa päls och vackra färger. Mankhöjd för hanar är 75–85 cm och tikar 68–78 cm. Vikten kan variera mellan 25–30 kg för små tikar till över 60 kg för stora hanar.
Alla färger och färgkombinationer är tillåtna, förutsatt att pigmentet på nos och runt ögonen är svart. Samtliga tillåtna färger förekommer som enfärgat eller som fläckar på vit botten.
Borzoi är en mycket trevlig och hängiven familjehund, och den har bevarat sitt fina flockbeteende. Rasen upplevs som klok och självständig. Ett karaktärsdag är att rasen kan uppfattas som lite arrogant och ointresserad av vissa situationer och främmande personer. Den har ett väldigt tydligt hundspråk och det är lätt att ha flera hundar tillsammans.
En borzoi är oftast lugn och stillsam inomhus och kan uppfattas som lite lat. En regnig dag kan den vägra att gå ut, men väl ute är hunden desto mer explosiv. Den skäller sällan.
Rasens jaktlust finns kvar, men upplevs inte som besvärlig av de flesta ägarna. Intresset för jakt försvårar hundens möjlighet att vara lös och frihetsbehovet måste lösas på annat sätt.
Den långa, silkeslena pälsen är lättskött, borstas ett par gånger i veckan, badas vid behov med milt schampo. Under fällningsperioder, cirka två gånger per år, är det bra att vara extra flitig med kardan och bada ett par gånger extra så att den gamla, döda pälsen snabbt försvinner och ger plats för ny frisk päls.
Eftersom det är en stor hund med mycket och lång päls kan det under de veckor fällningen pågår bli ansenliga mängder med ”pälsråttor” som flyger runt i huset.
Rasen betraktas som sund och är utan rasbundna sjukdomar. Vissa sjukdomar och diagnoser dyker upp med en högre frekvens hos denna hundras än hos andra, men inte i sådan omfattning att det finns anledning att agera med hälsoprogram eller avelsrestriktioner.
Som med andra storväxta raser bör man tänka på att inte motionera hunden direkt före eller ett par timmar efter utfodring, då det finns en viss risk för sjukdomstillståndet magomvridning.
Hemlandet för borzoi är Ryssland och den har sedan nio århundraden tillbaka utgjort en väsentlig del av Rysslands kultur och historia. Bland ägarna och uppfödarna av rasen återfinns många berömda personer, däribland tsarer och författare såsom Ivan den förskräcklige, Peter den store, Nikolaj II, Pusjkin och Turgenjev.
Ofta hade de ryska adelsmännen mycket stora kennlar med hundratals hundar och man höll mycket hårt på sin egen typ och färg. Rasens blomstringstid var under slutet av 1800-talet och framåt, innan den ryska revolutionen bröt ut.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.