Bergamasco
Familjeälskande stor herdehund med annorlunda päls
I Sverige är bergamasco i första hand en sällskapshund men man bör känna till att vaktinstinkterna finns i rasen. Den speciella pälsen kräver en hel del jobb på den unga hunden men som vuxen fullpälsad så är den inte särskilt krävande.
Rasens ursprungliga uppgift är att tillsammans med sin herde, valla och vakta fårhjordarna mot rovdjur. Dessa egenskaper finns kvar i dagens hundar. En bergamasco tycker om att vara nära människor och vill gärna ha kontroll på var alla finns. Den vaktar sitt territorium genom att valla bort ovälkomna gäster och kan även nypa till på inkräktaren om vallningen inte är effektiv nog.
Pälsens specialla utseende kräver mycket omvårdnad för att det ska bli bra. Pälsen börjar tova sig i 1-årsåldern och bör då delas upp när man kan skönja strukturer i tovorna. Denna delning bör man underhålla den första tiden för att påskynda processen. När tovorna (bioccoli) fått sin färdiga struktur gör man ingen mer med pälsen.
En färdigtovad bergamascopäls tvättas inte oftare än en helyllekappa. Runt munnen samt vid buken och baken kan de behövas tvättas oftare. En färdigpälsad bergamasco fäller ingen päls.
Antalet registrerade individer i Sverige är ännu inte så många och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.
Herdehunden från Bergamoalperna i norra Italien anses ha mycket gammalt ursprung. Den har förekommit överallt i de italienska alplandskapen men var vanligast i Bergamos dalgångar där fåruppfödning sedan sekler varit den främsta näringen. Deras främsta uppgift var att skydda hjordarna mot rovdjursangrepp men de fungerade även väl som vallare.
Bergamasco är en mycket gammal hundtyp som förekommer i litteratur från 1700-talet där det står att ”trots sitt vänliga väsen tycks hunden inte rädas vargen”.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.