Bearded collie
Vänlig och intelligent med rejält behov av motion
Bearded collie är med sin bakgrund som vallhund en trevlig sällskapshund med fina allroundegenskaper. Dess vallhundsegenskaper visar sig genom att hunden är följsam, lyhörd och rolig att arbeta med. Många framgångsrika hundar i hundsporterna lydnad och agility vittnar om detta.
Rasen passar också bra till andra former av träning som exemplevis vallning, bruks, viltspår, nosework och freestyle.
Bearded collie är en medelstor, långhårig vallhund som finns i olika färger – skiffergrå, rödaktig fawn, svart, blått, alla nyanser av grått, brunt och sandfärg med eller utan vita tecken. Uttrycket är lugnt och intelligent, ögonfärg och pigment följer pälsfärgen. Mankhöjd för hanar är 53–56 cm och för tikar 51–53 cm. En bearded collie är lång och smidig i kroppen.
Hundens ursprung, utseende och funktion går hand i hand. Pälsen ska bestå av underull och strävt täckhår och ska inte vara så riklig att den döljer hundens linjer.
Rasen är vänlig, livlig, aktiv, glad och positiv och fungerar oftast utmärkt med människor, andra hundar och olika djur. Den är mycket intelligent och behöver både daglig fysisk aktivering och mental stimulans för att komma till sin rätt. Rasen är följsam och oftast har en väldigt begränsad jaktinstinkt. Ljudkänslighet och skotträdsla förekommer inom rasen.
Bearded collie har en riklig päls som måste skötas regelbundet och ofta för att hållas fri från tovor. Det är viktigt att vänja sin hund vid detta redan från början. En gång i veckan bör man borsta igenom hunden ordentligt. Det tar ungefär 1 timme. En igentovad päls kan däremot ta hur många timmar som helst att reda ut. En vanskött päls medför också lidande för hunden.
Bearded collie är generellt en frisk hundras. Höftledsdysplasi, HD, förekommer.
Bearded collie är förmodligen en av Storbritanniens äldsta vallhundsraser. På 1700-talet användes de till att driva boskap från skotska höglandet ner till södra Skottland och England där boskapen såldes på marknader. Det fanns från början två typer, en gråvit som kom från de södra gränstrakterna, samt en brunvit som kom från höglandet. Senare blandades de två typerna.
En rasklubb bildades i hemlandet år 1912 och hundrasen erkändes av engelska kennelklubben år 1955. Den första hunden av rasen kom till Sverige 1960.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.